inte klockren men verkar inte direkt finnas ngn svensk term av formuleringen i länken att döma:

(814) Enligt parterna är flygbolagen de primära konsumenterna av flygbränslen. De köper bränslet tankat i flygplanet, vilket innebär att leverantörerna måste ha tillgång till logistikinfrastruktur för att kunna transportera produkten från sitt raffinaderi eller sin importterminal till flygplatsen och in i flygplanet. Infrastrukturen i fråga kan ägas av de stora oljebolagen eller av tredje part, till exempel staten. De flesta flygplatser får sitt flygbränsle via rörledningar, vanligen direkt från flera raffinaderier. Järnväg och pråmar kan också användas för transporten från raffinaderierna till flygplatsen, även om sådana alternativ kan vara dyrare. På flygplatsen måste flygbränslet lagras och få sätta sig under minst två dagar. Från flygplatslagret transporteras flygbränslet till flygplanens väntrutor antingen via ett rörledningssystem för påfyllnad eller med specialtankbilar. På engelska kallas detta sista steg ***"into-plane operation"***. På områden för flygplatslagring och flygplanstankning har leverantörerna bildat gemensamma företag för att minska kostnaderna eller uppnå effektivitetsvinster. Detta gäller dock inte nödvändigtvis för transport av bränslen från raffinaderiet eller från importterminalen till flygplatsen, där bolagens egna eller fullt utnyttjade ledningsnät allvarligt kan begränsa tillträdet och därmed möjligheterna att med framgång komma in på marknaden eller utvidga verksamheten. Detta gäller särskilt flygplatsen i Gatwick.